onsdag 26 januari 2011

Sparka inte på budbäraren

Läser emellanåt om "dåliga lärare" och ser nu även att TV startat en ny omgång av Klass 9A med sk. "superlärare" som skall visa hur det går till.... Min och Folkpartiets åsikt är att det inte är lärarna det är fel på när resultatet sjunker i skolan. De är mycket kompetenta men har alldeles för länge fått jobba under felaktig styrning och målsättning.
För det första skall lärare undervisa och lägga mer av sina arbetstimmar med eleverna. Men sen handlar det om politisk styrning och målsättning. När skolan är under kommunalt styre är det i den kommunala budgetprocessen som skolan först och främst skall få tillräckligt mycket anslag i en kamp med övriga kommunala verksamheter. Här skiljer det sig därmed mellan kommun och kommun. När sedan denna kamp är över handlar det om prioriteringar inom själva skolområdet. Hur mycket skall läggas på lärare, kompetensutveckling, IT utrustning m.m.och hur mycket skall fördelas till varje skola. Här är det återigen politiken som bestämmer vilka fördelningsnycklar som gäller och hur anslagen skall fördelas mellan te.x olika åldrar. Därefter är det rektorer som planerar sin verksamhet och därmed sin budget efter tilldelade pengar. Med andra ord det är många prioriteringar som skall lyckas innan vi kommer till själva lärarens jobb och möjligheter.
Förutom prioriteringar av pengar handlar det även om politisk styrning. Vilka mål sätts upp och hur efterlevs de.
Att kompetensutveckling är en process allt ifrån att jag skall lära mig att skriva de första orden till... ja var går gränsen som är helt individuell och därmed beroende av stöd, uppföljning och stimulans på just individnivå.. Om man går utanför skolans värld och producerar något så vet man att om det inte blir rätt i början så lär det inte bli bra på slutet heller. Bygger man ett hus så vill det till att grunden är bra annars får jag problem sedan.
Vi måste därmed prioritera de första åren och verkligen sätta in åtgärder så fort som möjligt. Detta är anledningen till att vi i FP vill ha betyg så tidigt som möjligt. Om man inte mäter och verkligen noga följer upp varje elev så riskerar några att hamna vid sidan om och inte få stöd och hjälp förrän långt senare.

Det finns ingen lärare som inte vill att deras elever skall lyckas men vi måste ge resurser och hjälpa till att identifiera vem som behöver det och då i tid. I dagens samhälle ser vi mer och mer i undersökningar från BRIS, Rädda barnen m.fl att barnen känner att de saknar vuxenkontakt och någon att prata med. Hur långt en lärares ansvar går i detta kan diskuteras i oändlighet men helt klart behöver vi mer vuxna per barn i tidig skolålder än vad vi gör idag.
När nu Lidköpings kommun planerar att investera i en dator per elev redan från första klass ställer vi oss frågande till det med hänvisning till just att vi skulle vilja satsa mer på lärartäthet och personligt bemötande framför IT hjälpmedel under de första åren.
Längtan att börja första klass skall vara till en fröken/magister och inte till en egen dator.