I det här inlägget skall jag "spåna" lite om varför jag vill hinna med mer politik.
Jag är mycket lyckligt lottad som har ett jobb och glad över att jag har förmåga och möjligheter att kunna göra karriär. Jag har jobbat med människor i oerhört många sorters uppdrag och grupper med allt från att få mer prestation till att få organisationen att se individens behov mer (vilket ofta är ett och samma). Men hur få tiden att gå ihop för att hinna allt? Jag är oerhört samhällsintresserad och tror det beror på att jag gillar människor och människans förmåga att med rätt fokus övervinna gränser. Genom detta så känner jag att det är så mycket som går att göra bättre och då inte för att skapa rikedomar och "välfärd" utan gemenskap, trygghet och lycka.
Jag är övertygad om att Maslow´s teorier är helt rätt och då kan vi inte hoppa över de nedre stegen och tro att man kan ta genvägar till den lycka som är olika för alla och som vi alla eftersträvar på olika sätt. Detta gäller för såväl arbetsgrupper, föreningar, familjer m.m och även oss som individer. Detta återkommer även inom Schutz FIRO teorier som används av många för att förklara och se var en te.x. en grupp befinner sig i "mognad" och därmed hur man kan gå vidare.
Vad vill jag nu säga med detta jo att jag önskar jag hade mer tid att ägna på att agera för att pensionssystemet skall vara mer rättvist, att familjepolitiken kunde vara mer generös och stödjande så att barn växer upp med grundläggande trygghet, att skolan kunde agera mer individuellt så att varje barns unika egenskaper och möjligheter kan stöttas för vi är individer. Dvs med de nedre och grundläggande stegen i trappan men med den starka tron på att ALLA kan bidra och skall bidra till ett fungerande samhälle på olika sätt. Har inte våra spelare i ett lag tron och viljan i att vi kan bli bättre och kliva uppåt i serierna så lär vi heller inte göra det men vi kan inte fokusera på antal mål utan på vad som får oss att vilja och få laget att kunna göra mål.
Har vi rätt lagkänsla så agerar man med sympati på de som blir skadade och var oh en agerar för att den skadade fortsatt skall känna samhörighet och komma tillbaka så fort som möjligt. Detta förbättrar givetvis möjligheterna att komma tillbaka fortare och minskar känslan av utanförskap och därmed risken att halka "ner i trappan".
Jag har alltid varit engagerad i föreningar och då inte för att mina barn skall ha bra föreningar utan för att jag vill att föreningarna skall vara en bas för alla att utvecklas och få trygghet och personlig utveckling i.
Jag tror att det är detta som gör att jag nu kommit till ett läge i livet där jag känner att jag nu vill ta steget och skapa möjligheten att lägga mer tid på politik än enbart kvällar och helger i framtiden. Det som tar emot är alla personangrepp och fula spel som givetvis känns men som jag måste undvika att bli påverkad av. (Även jag har hamnat i fällan någon gång, men måste undvika fler gånger)
