Sitter på tåget från Sthlm hem till Lidköping och ser ut genom fönstret på ett snöigt och vitt landskap. Känner igen mig från den reklam SJ´s hade för något år sedan med en kvinna som tittade ut genom fönstret och gjorde resan i tankar samtidigt som tåget forsade fram, dvs den inre resan. I bakhuvudet dyker det upp bilder och sekvenser från filmer och div tv program som jag sett från "letande, insamlande, transporterande, lägerboende och mördande" av ca.sex miljoner judar och miljoner andra, inte minst romer, homosexuella och funktionshindrade under andra världskriget. Denna minst sagt vedervärdiga och svarta del av vår historia får aldrig glömmas.
Idag är det 65 år sedan de då vid liv varande fångarna i koncentrationslägren befriades och det är något vi måste hjälpas åt att minnas.
Vår gemensamma framtid byggs på våra samlade visioner och viljor genom div jämkande i smått och stort mellan oss människor. Men framtiden bygger till viss del även på vår historia genom att det vi upplevt som varit mindre bra vill vi inte göra om utan med eftertanke förbättra.
Om vi inte hjälps åt att se till att kommande generationer har med sig historien om utrotningen av oliktänkade minskar möjligheten att det kan hända igen. Det är vår skyldighet att göra vad vi kan för att liknande aldrig händer igen.
Det finns konstigt nog hela tiden frön som vill slå rot med hat mot andra människor. Vi kan tycka olika, ha olika vanor, beteenden eller tro men hatet mot varandra måste vi hålla borta. Detta är inget att negligera och tro att det bara finns någon annan stans och inte i vår omgivning men jag kan lova att det finns frön överallt de bara inte visar sig för alla utan väntar i mörka, kalla hörn på att få utrymme och näring.
