onsdag 24 februari 2010

Irans diktatur kan aldrig erkännas


Nu är det 31 år sedan den islamiska regimen tog över styret av Iran. Sedan dess har verkligheten i Iran präglats av allt annat än stabilitet och utveckling.
Avrättningar, hängningar på olika torg inne i städerna, steningar till döds av kvinnor och flickor, fängslade och torterade studenter och journalister har tillhört vardagen. Likaså stängningar av tidningar och annan media som har vågat rapportera annat än regimvänliga nyheter.
En del av dem som har lyckats fly landet vittnar om att tusentals arresterade har torterats.
I själva verket styrs landet av ett så kallat väktarråd som består av äldre män som är mullor och väljer att tolka religionen islam på ett extremt fundamentalistiskt sätt, som i praktiken inbegriper att slå hårt med extra mycket våld mot alla de som tycker annorlunda. Särskilt drabbade är utbildade, studenter, kvinnor och ungdomar. Underrättelseverksamheten är enorm både i och utanför landet. Till och med i Sverige har vi bevittnat rapporter från polisen om att den iranska regimen har försökt infiltrera tolkar inom Migrationsverket.
Irans islamistiska regim sponsrar terroristerna i Hamas och satsar mycket på att anrika uran vilket sedan går att använda till att bygga kärnvapen. Vad gör vi i Sverige och det demokratiska västvärlden då? Jo, den förra regeringens minister Thomas Östros (S) skrev under ett avtal som var värt 9 miljarder kronor för att trygga de svenska investeringarna i Iran.
Med tanke på att alla försök att förhindra diktaturregimen i Iran att skaffa kärnvapen och att sluta terrorisera sin egen befolkning har misslyckats inom FN genom Ryssland och även Kinas motvillighet att kritisera Iran. Något måste göras och liksom det öppna brev som 44 nobellpristagare skrivit om borde det göras nu! De uppmanar till sanktioner mot Iran och även stöd till oppostitionen i Iran.
Några sanktioner som borde kunna göras är att vi via EU:s kraft påverka genom att:
• EU-länderna bör visa en starkare och synligare lojalitet med demokratirörelsen och folket i Iran, bland annat genom att stödja media i utlandet som sänder på persiska.
• EU bör frysa mullornas tillgångar i utlandet på en gång.
• Demokratibistånd ämnat för Iran bör kunna ges även till Diasporagrupperingar som är engagerade i frihetsfrågan för Iran.

Iran är för var dag som går närmare och närmare att bli klar med atombomben och kommer efter det att vara än svårare att påverka och rå på.