torsdag 9 februari 2012

Eget eller andras ansvar

Nu lyfts åter synpunkten om att vi måste hitta sätt att finansiera pensioner, välfärd och trygghet även i framtiden när fler och fler lever längre och längre. Frågan är om någon inte förstår problematiken men samtidigt om någon är beredd att acceptera att bli den som just jobbar längre. Jag tror inte på att vi skall bli fler och fler människor för att trygga välfärd, pensioner och arbetskraften. För varje dag som går blir pyramiden större och större i bredd och höjd.  Fenomenet är inte okänt och tillämpas i flera olika tillfällen. I föreningsliv drar ungdomar in pengar för att finansiera seniorverksamhet som är dyrare, i företagsvärlden så vill man fördela fasta kostnader på större antal enheter för att få ner styckpriset på varje enhet osv.
Men jag måste ändå tillåta mig att tänka på om detta är rätt gällande finansiering av framtida pensioner, välfärd och trygghet. Vi måste hitta ett sätt där varje enskild individ inte har mer kostnader än vad man drar in i inkomster. Givetvis måste det finnas ett gemensamt trygghetsystem för de som av olika anledningar inte kommer in i arbetslivet överhuvudtaget men för övriga borde det vara egna val och eget ansvar.
Flexibel pensionsålder med pensioner som är beroende på hur mycket jag valt att avsätta till pension varje månad i hela livet. A-Kassa som är beroende på hur mycket jag valt att avsätta till A-kassa medans jag jobbar osv.
Detta tror jag ingen tycker är roligt men någon gång måste vi faktiskt ta eget ansvar och inte förlita oss på att andra och fler och fler jobbar in pengar till våra framtida behov.