Hur är det att vara förälder i Sverige idag? Jag tror att de flesta lever med dåligt samvete för massor av saker. Samhällets förändring har påverkat föräldrarollen mycket. I jämställdhetens namn skall givetvis män och kvinnor ha samma möjligheter och ersättning för erlagt arbete. Men när man blir föräldrar ställs plötsligt ett par i en situation där man får andra roller än man och kvinna man blir pappa och mamma med ansvar för ett barn. Då kommer frågor som vem skall vara hemma och hur länge, vem skall vara vaken på natten mellan vissa timmar, vem skall göra vad i hemmet medans den andra är med barnet osv. Helt plötsligt är man inte ägare av sin egen tid och fokus längre. Men var det inte därför man skaffade barn, dvs just för att hjälpa en ny individ som är en del av bägge personerna till världen och sedan lotsa och hjälpa ut i livet?
Nu kommer även kraven utifrån och vad man borde göra. Vem som skall vara hemma i ett förhållande är idag oerhört styrt av vad man borde göra och att bägge skall vara hemma lika mycket osv. det kan vara helt rätt men jag önskar att fler tog ställning utifrån vad de själva anser vara rätt i deras familj och inte vad som anses rätt i samhället. I dagens samhälle finns det många unga tjejer med enorma möjligheter på arbetet och karriärer dessa kanske skall vara hemma en mindre del om mannen känner för att vara hemma mera osv. Men låt detta vara beslut grundat på beslut inom familjen. Nu vill S/V och MP lagstifta än hårdare i hur man skall göra för att undvika att familjer väljer fel enligt deras normer.
Nästa fälla är förskola i olika former, dagmamma eller vara hemma själv med barnen. Idag anses det inte ok att vara hemma med barnen utan de skall in på förskola för att lära sig det sociala spelet, leva i grupp osv. Men dagens vuxna som klarar av alla möjliga yrken och beslut har klarat sig med tryggheten i familjen för att att klara sig i livet. Personal på förskola gör ett underbart arbete under de förutsättingar de har men kan aldrig ta över en föräldraroll. Tyvärr är det även för stora grupper för att kunna hinna med enskillda barn. Är det inte så att många barn och unga idag känner sig otrygga och vilsna i världen och jag undrar om det inte finns ett samband med att dessa föräldrar som hade drömmar för sitt barn fastnade i systemet som känns igen på att man får fråga någon personal "vad har barnet gjort idag?"
Jag har inget svar på vad som är rätt och fel men jag är ärligt rädd för att vi inte stöttar nya föräldrar på rätt sätt så att de kan ta hand om just det viktigaste under barnaåren dvs barnet.
Frågorna hamnar många gånger på att man skall ha rätt till plats inom si och så många dagar och antal timmar per dag inom omsorgen osv. dvs vad har jag som förälder för rätt i stället för vad har mitt barn för rättighet.
