Lyfter upp detta inlägg som jag skrivit tidigare igen.
Varför fungera inte psykvården tillfredställande??? Jag blir bestört när jag återigen läser om hur man tar sitt liv på permisioner och i förra veckan hörde att en släkting till en bekant tagit sitt liv efter att ha blivit utskriven från psykvården. Råkade för flera år sedan ut för detta personligen när min egen pappa tog sitt liv enbart 43 år och far till 4 barn. Det som gör mig bestört är inte bara att någon tar sitt liv utan att psykvården varit inkopplad men tydligen missbedömt eller ej klarat av sin patient.
Min övertygelse är att psykvården täcker över patientens behov fram tills det inte syns och när man då inte har ångest eller andra symptom anses man frisk. Skall förklara lite mer detaljerat vad jag menar.
Säg att jag av olika anledningar under mina levnadsår har blivit en psykiskt svag och eller instabil person. Jag kan ha råkat ut för fysisk eller psykisk misshandel under barn/ungdomsår eller i långvarigt förhållande, sexuellt utnyttjande m.m. När då något allvarligt händer i mitt liv som dödsfall av närstående, egen skillsmässa, vuxenmobbning på arbetsplats m.m. dvs sådant som får oss alla i gungning och osäkerhet i vår egen självkänsla. Detta har dessa personer inget golv för och hamnar därmed ev.i akut behov av psykvård. Psykvården hanterar detta genom att befria personen ifrån händelsen genom medecin samt lugn miljö, samtal och omvårdnad. När händelsen efter ett tag inte påverkar patienten akut längre och han/hon blivit stabil släpps taget. Vad händer jo i många fall så trillar verkligheten snabbt ner igen då man utanför denna miljö inser att händelsen är kvar liksom den psykiska instabiliteten och då är det för många ingen annan utväg än att på egen hand avsluta sitt svaga liv.
Skall man då inte hjälpa genom att lägga in patienter på frivillig och tvångsvård? Jo absolut och jag anser att man skall göra det mer än idag och längre tider. Man måste ha en behandling som behandlar hela människan och hjälper till att stärka upp självförtroende m.m genom träning och terapi. Det handlar inte om att dölja den akuta händelsen utan bygga upp hela människan.
Läs mer: Aftonbladet
