onsdag 15 januari 2014

Europeisk bankunion

Jag är förvånad att det inte skrivs och pratas mer om den Europeiska Bankunionen som allt mer tar form.

I dagsläget med stabila och än starkare banker är kanske en förklaring för ett bristande fokus.

Den Europeiska bakunionen kommer under en tioårsperiod att bygga upp ett kapital på 500 miljarder. Detta kapital skall betalas in från banker i de länder som ingår i bankunionen i förhållande till bankernas storlek. Fram tills kapitalet är på plats kom-mer respektive land att få skjuta till pengar för att rädda just det landets bank om något skulle inträffa. Detta för att inget land skall behöva betala för någon annat lands banker. Här ser jag en “teknisk” utmaning då fler banker agerar i flera länder. Vi pratar om ungefär 6 000 banker totalt. Redan idag har ECB, Europeiska Centralbanken ett tillsynsansvar för alla banker och utser “system viktiga banker” som regleras och kontrolleras lite extra.

En annan grundsten i den Europeiska bankunionen är att medlemsländernas medbor-gare garanteras en insättargaranti upp till 100.000 EUR som finansieras av bankerna genom en avsättning på 0.8% av all bankens inlåning som skall hanteras i vart land.

Detta stabiliseringspaket är som en del i själva EMU arbetet och ett steg i samordning och regelverk för att kunna stabilisera marknaderna vid eventuella framtida EMU kriser.


Sveriges hållning gällande gemensam Europeisk bankunion är att vi tillsvidare skall stå vid sidan om och det ser jag både för och nackdelar med.


Fördelen är att jag inte riktigt tror vi är beredda att vid framtida “kriser” av något slag såsom vid historiska IT-krisen, Fastighets-krisen. m.m. som då generellt påverkar banksystemet invänta ”Bryssel”. Att Branschkriser och andra kriser blir bankkriser är för att det vid kriser är så att värdet på tillgångar faller samtidigt som betalningsförmågan försämras och därmed smittar krisen av sig på den verksamhet som är beroende av både tillgångar och betalningsförmåga.

När då händer nästa gång är vi då politiskt beredda att från Svensk sida stå och vänta på att “Bryssel” agerar och startar upp åtgärder för att minimera effekten av krisen när arbetslöshet, recension och det mediala drevet riskerar att torna upp sig. Detta måste genomarbetas än mer för att inte bakbinda respektive lands möjligheter till eget agerande.


Nackdelen är att vi redan idag har banker såsom tex. Nordea som redan idag har hemmamarknad i länder som kommer att ingå i Bankunionen hur skall detta då hanteras med några hemmamarknader i och några utanför Bankunionen. Redan idag är stadsmakterna inte överens med Nordea gällande vilken kapitaltäckning som skall gälla eftersom den är olika i alla hemmamarknader.


Så för egen del tycker jag vi skall gå med i Bankunionen men vi måste lyfta frågan och jobba fram de villkor och lösningar som behövs för att kunna bibehålla handlingskraft för att agera vid framtida “kriser”.






via WordPress http://ift.tt/19veaB6