Man kan undra vad som gör att man väjer röd/gröna eller blå sidan. Jag tror (möjligtvis naivt) att oavsett politiskt engagemang vill man att medborgare skall ha bästa möjliga liv och leva i ett starkt land. Det som skiljer är vägen dit som är olika. Vad har fått mig att välja just det blå laget?? Jo det är känslan av att klara mig själv samtidigt som det bidrar till att de som behöver får stöd och hjälp. Vad menar jag med klara mig själv, jo jag kommer mycket väl ihåg när jag betalade dagis, hade bostadsbidrag m.m. dvs de åren man har minst pengar men vill messt och önskar man kan göra mer för sina barn. Varje krona jag lyckades få i löneökning gick åt till att få minskat bidag, den dagen jag var utan bidrag fick jag verklig möjlighet att kunna unna mig och familjen något mer. Gillar inte känslan av just beroendet jag kände liksom maktlösheten att leva efter normer och tabeller för att tjäna rätt i förhållande till bidragets storlek.
Förutom det så tror jag att om jag skall anstränga mig lite mer så fordras incitament att göra det och det är att faktiskt kunna unna mig och familjen lite extra utan att staten eller kommunen tar in dessa kronor för att ge i ökade bidrag.
Om man är tre som skall gå till järnvägstationen tillsammans är vi framme exakt den tid det tar för den som är långsamast. Jag anser att vi inte kan anpassa samhället efter det. Anledningen till att jag inte anser det är för att vi lever i en global värld vare sig vi vill eller inte och de andra länderna anpassar sig inte efter långsamast tempo utan stimulerar utveckling och framsteg. Vi har halkat efter i Sverige under många år. Nu har vi tagit oss ur krisen bäst i klass och har åter möjlighet att avancera som land om inte S/V och MP tar oss till anpassnings landet återigen.
