Måste börja med att varna för att jag är lite gnällig men tycker det kan behövas ibland, men 90-10 tycker jag är en bra regel 90% glad och 10% gnällig.
Att säga att vi värnar och är rädda om miljön tycker jag mig höra lite från var och en men hur mycket är vi beredda att själva offra för att nå resultat? EU har antagit ett högt mål gällande minskade utsläpp och många tyckte ändå det var för lite. När vi nu kommer till en av de praktiska saker som är i plan för att nå målet stretar många emot. Varför hamstra glödlampor om vi säger att vi vill nå bättre miljö? Går vårt egna engagemang inte längre då undrar jag om vi verkligen är beredd att offra eller förändra något eller om det är upp till andra? Vem är andra? är det den familjemedlem som så många har? Kan det vara "någon" som skall lösa det liksom slänga soppåsar, hänga tvätt, plocka undan eller som skall plocka upp skräpet som slängts när man haft grill eller fika vid gräsmattan vid båthamnen. Tur att "någon" finns så det blir löst. Men borde vi inte tillmans titta oss omkring och se om vi hittar "någon" och gör vi det inte så får vi fundera på vad vi kan bidra med för vår miljö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar