Har i helgen varit på konferens med många Liberala vänner och det är givetvis trevligt för finns det någon stans man känner sig så "rätt" så är det väll bland de som tycker ungefär lika;). Sen är det inte så bra för kreativitet och övrig utveckling att bara omge sig med likatyckare men trevligt någon gång i bland.
Som synes så passade Folkpartiets ledare på att fokuseras på det som även jag reagerat på och omnämnt i mina senaste bloggar. Vikten av att lärarna får möjligheter till att utföra ett bra jobb och att vi skall vara stolta över Ingvar Kamprad i stället för att leta fel och försöka få det till att fel är begångna trots att det inte finns något formellt fel att hänvisa till.
Läs : NLT
måndag 31 januari 2011
onsdag 26 januari 2011
Sparka inte på budbäraren
Läser emellanåt om "dåliga lärare" och ser nu även att TV startat en ny omgång av Klass 9A med sk. "superlärare" som skall visa hur det går till.... Min och Folkpartiets åsikt är att det inte är lärarna det är fel på när resultatet sjunker i skolan. De är mycket kompetenta men har alldeles för länge fått jobba under felaktig styrning och målsättning.
För det första skall lärare undervisa och lägga mer av sina arbetstimmar med eleverna. Men sen handlar det om politisk styrning och målsättning. När skolan är under kommunalt styre är det i den kommunala budgetprocessen som skolan först och främst skall få tillräckligt mycket anslag i en kamp med övriga kommunala verksamheter. Här skiljer det sig därmed mellan kommun och kommun. När sedan denna kamp är över handlar det om prioriteringar inom själva skolområdet. Hur mycket skall läggas på lärare, kompetensutveckling, IT utrustning m.m.och hur mycket skall fördelas till varje skola. Här är det återigen politiken som bestämmer vilka fördelningsnycklar som gäller och hur anslagen skall fördelas mellan te.x olika åldrar. Därefter är det rektorer som planerar sin verksamhet och därmed sin budget efter tilldelade pengar. Med andra ord det är många prioriteringar som skall lyckas innan vi kommer till själva lärarens jobb och möjligheter.
Förutom prioriteringar av pengar handlar det även om politisk styrning. Vilka mål sätts upp och hur efterlevs de.
Att kompetensutveckling är en process allt ifrån att jag skall lära mig att skriva de första orden till... ja var går gränsen som är helt individuell och därmed beroende av stöd, uppföljning och stimulans på just individnivå.. Om man går utanför skolans värld och producerar något så vet man att om det inte blir rätt i början så lär det inte bli bra på slutet heller. Bygger man ett hus så vill det till att grunden är bra annars får jag problem sedan.
Vi måste därmed prioritera de första åren och verkligen sätta in åtgärder så fort som möjligt. Detta är anledningen till att vi i FP vill ha betyg så tidigt som möjligt. Om man inte mäter och verkligen noga följer upp varje elev så riskerar några att hamna vid sidan om och inte få stöd och hjälp förrän långt senare.
Det finns ingen lärare som inte vill att deras elever skall lyckas men vi måste ge resurser och hjälpa till att identifiera vem som behöver det och då i tid. I dagens samhälle ser vi mer och mer i undersökningar från BRIS, Rädda barnen m.fl att barnen känner att de saknar vuxenkontakt och någon att prata med. Hur långt en lärares ansvar går i detta kan diskuteras i oändlighet men helt klart behöver vi mer vuxna per barn i tidig skolålder än vad vi gör idag.
När nu Lidköpings kommun planerar att investera i en dator per elev redan från första klass ställer vi oss frågande till det med hänvisning till just att vi skulle vilja satsa mer på lärartäthet och personligt bemötande framför IT hjälpmedel under de första åren.
Längtan att börja första klass skall vara till en fröken/magister och inte till en egen dator.
För det första skall lärare undervisa och lägga mer av sina arbetstimmar med eleverna. Men sen handlar det om politisk styrning och målsättning. När skolan är under kommunalt styre är det i den kommunala budgetprocessen som skolan först och främst skall få tillräckligt mycket anslag i en kamp med övriga kommunala verksamheter. Här skiljer det sig därmed mellan kommun och kommun. När sedan denna kamp är över handlar det om prioriteringar inom själva skolområdet. Hur mycket skall läggas på lärare, kompetensutveckling, IT utrustning m.m.och hur mycket skall fördelas till varje skola. Här är det återigen politiken som bestämmer vilka fördelningsnycklar som gäller och hur anslagen skall fördelas mellan te.x olika åldrar. Därefter är det rektorer som planerar sin verksamhet och därmed sin budget efter tilldelade pengar. Med andra ord det är många prioriteringar som skall lyckas innan vi kommer till själva lärarens jobb och möjligheter.
Förutom prioriteringar av pengar handlar det även om politisk styrning. Vilka mål sätts upp och hur efterlevs de.
Att kompetensutveckling är en process allt ifrån att jag skall lära mig att skriva de första orden till... ja var går gränsen som är helt individuell och därmed beroende av stöd, uppföljning och stimulans på just individnivå.. Om man går utanför skolans värld och producerar något så vet man att om det inte blir rätt i början så lär det inte bli bra på slutet heller. Bygger man ett hus så vill det till att grunden är bra annars får jag problem sedan.
Vi måste därmed prioritera de första åren och verkligen sätta in åtgärder så fort som möjligt. Detta är anledningen till att vi i FP vill ha betyg så tidigt som möjligt. Om man inte mäter och verkligen noga följer upp varje elev så riskerar några att hamna vid sidan om och inte få stöd och hjälp förrän långt senare.
Det finns ingen lärare som inte vill att deras elever skall lyckas men vi måste ge resurser och hjälpa till att identifiera vem som behöver det och då i tid. I dagens samhälle ser vi mer och mer i undersökningar från BRIS, Rädda barnen m.fl att barnen känner att de saknar vuxenkontakt och någon att prata med. Hur långt en lärares ansvar går i detta kan diskuteras i oändlighet men helt klart behöver vi mer vuxna per barn i tidig skolålder än vad vi gör idag.
När nu Lidköpings kommun planerar att investera i en dator per elev redan från första klass ställer vi oss frågande till det med hänvisning till just att vi skulle vilja satsa mer på lärartäthet och personligt bemötande framför IT hjälpmedel under de första åren.
Längtan att börja första klass skall vara till en fröken/magister och inte till en egen dator.
Etiketter:
budget,
Folkpartiet,
kommunalverksamhet,
prioritera,
rektor,
skola
Ingvar Kamprad och skattebetalning
Har just sett uppdrag granskning som idag handlade om Ikea eller framförallt om att Ingvar Kamrad inte betalar skatt i Sverige för sitt kapital.
Jag kan inte låta bli att tycka det är synd att man inte gör ett tv reportage om hur mycket pengar som dras in i skatt via alla anställda och dessutom via moms på varorna som säljs.
Blir faktiskt irriterad över att det så sällan hörs något om hur bra varumärke IKEA är för Sverige som land över hela världen.
Ju mer jag tänker på det så borde kanske vi som land betala en summa per år till IKEA för att de marknadsför blågula Sverige utomlands istället för att leta fel.
Att Ingvar tjänar pengar och inte så lite heller är något som är förtjänsten av att så hårt marknadsföra och arbeta upp denna enorma koncern. Undrar hur många anställda och underleverantör er och speditionsfirmor som lever på att han gjort ett så bra jobb.
Självklart skall även IKEA följa de regler som gäller men jag vet inte om att de blivit åtalade för att fuska med reglerna. Han skulle aldrig nått så långt och klarat av att etablera butiker över hela världen genom att vara snäll och säga -ok jag kan slippa betala det eller det men jag gör det ändå.
Nej sluta nu att leta fel som tydligen inte är begångna utan för vårt lands bästa påvisa hur en enda person med driftighet kan ha kommit så långt och skaffat försörjning åt så många i stället.
Jag kan inte låta bli att tycka det är synd att man inte gör ett tv reportage om hur mycket pengar som dras in i skatt via alla anställda och dessutom via moms på varorna som säljs.
Blir faktiskt irriterad över att det så sällan hörs något om hur bra varumärke IKEA är för Sverige som land över hela världen.
Ju mer jag tänker på det så borde kanske vi som land betala en summa per år till IKEA för att de marknadsför blågula Sverige utomlands istället för att leta fel.
Att Ingvar tjänar pengar och inte så lite heller är något som är förtjänsten av att så hårt marknadsföra och arbeta upp denna enorma koncern. Undrar hur många anställda och underleverantör er och speditionsfirmor som lever på att han gjort ett så bra jobb.
Självklart skall även IKEA följa de regler som gäller men jag vet inte om att de blivit åtalade för att fuska med reglerna. Han skulle aldrig nått så långt och klarat av att etablera butiker över hela världen genom att vara snäll och säga -ok jag kan slippa betala det eller det men jag gör det ändå.
Nej sluta nu att leta fel som tydligen inte är begångna utan för vårt lands bästa påvisa hur en enda person med driftighet kan ha kommit så långt och skaffat försörjning åt så många i stället.
torsdag 6 januari 2011
Lidköpings badhus
I Lidköping hade vi för någon vecka sedan i Kommunfullmäktige att ta beslut på investeringsbudgeten för kommunen för kommande år. Många nämnder vill och behöver pengar för olika ändamål och det är toppen i en stad som växer.
I opposition kan man inte mer än göra sitt jobb och en viktig del i det är att påpeka det man anser fattas eller är felprioriterat.
Budgetmöten är lite som inför julafton många har önskningar om vad man vill ha (och behöver) en del vill ha massor medans andra tycker att jodå det vore väll trevligt men jag klarar mig med mindre.
Här är det upp till ledningen att ha den förmågan att fördela rätt och inte enbart efter vad som önskas
Jag tycker dock att vi skulle lagt pengar på strandpromenad så att vi får en riktigt bra sådan så att alla kommunivånare får uppleva närheten till Lidköping på ett bättre sätt. Tänk er kvällspromenader med caféer och restauranger nära vattnet;).
Något som jag inte gillar ( men som givetvis är taktiskt) det är att vi har byggt en bandyhall enligt beslutad investeringsbudget och alla är glada för att kostnaderna hölls inom ramen och att det blev billigare än på andra ställen. Nu kommer tillökningar i budgeten kommande år till sådant som behövs för att få det mer funktionellt ( Det blir inte billigt för att man fördelar ut kostnaderna i flera poster).
Gällande hallar och vatten så ville V och vi i FP att pengar skall läggas på att se över och renovera upp badhuset samt utebad. Men här var det stopp och i lokaltidningen dagen efter sa vårt kommunalråd att det var bättre att betala buss till Skövde för våra kommuninvånare som ville bada i bättre badhus.
Några dagar senare var det tyvärr så att badhuset behövde stängas då underhållet är så dåligt att vatten rinner in från taket. Vad händer då jo vårt kommunalråd är ute i media och säger att givetvis skall vi lägga pengar på badhuset.
Detta är bra och jag förstår givetvis att man inte (som jag nämnde ovan) kan tillmötesgå allas önskelistor. Men badhuset borde anser jag vara prioriterat
Vi kan tacka vår regering att det går bra för Sverige och därmed att börsen fortsätter uppåt det ger god avkastning på Lidköpings placeringar och därmed extra pengar så att badhuset kan renoveras även om det inte lades pengar på det i investeringsbudgeten;)
I opposition kan man inte mer än göra sitt jobb och en viktig del i det är att påpeka det man anser fattas eller är felprioriterat.
Budgetmöten är lite som inför julafton många har önskningar om vad man vill ha (och behöver) en del vill ha massor medans andra tycker att jodå det vore väll trevligt men jag klarar mig med mindre.
Här är det upp till ledningen att ha den förmågan att fördela rätt och inte enbart efter vad som önskas
Jag tycker dock att vi skulle lagt pengar på strandpromenad så att vi får en riktigt bra sådan så att alla kommunivånare får uppleva närheten till Lidköping på ett bättre sätt. Tänk er kvällspromenader med caféer och restauranger nära vattnet;).
Något som jag inte gillar ( men som givetvis är taktiskt) det är att vi har byggt en bandyhall enligt beslutad investeringsbudget och alla är glada för att kostnaderna hölls inom ramen och att det blev billigare än på andra ställen. Nu kommer tillökningar i budgeten kommande år till sådant som behövs för att få det mer funktionellt ( Det blir inte billigt för att man fördelar ut kostnaderna i flera poster).
Gällande hallar och vatten så ville V och vi i FP att pengar skall läggas på att se över och renovera upp badhuset samt utebad. Men här var det stopp och i lokaltidningen dagen efter sa vårt kommunalråd att det var bättre att betala buss till Skövde för våra kommuninvånare som ville bada i bättre badhus.
Några dagar senare var det tyvärr så att badhuset behövde stängas då underhållet är så dåligt att vatten rinner in från taket. Vad händer då jo vårt kommunalråd är ute i media och säger att givetvis skall vi lägga pengar på badhuset.
Detta är bra och jag förstår givetvis att man inte (som jag nämnde ovan) kan tillmötesgå allas önskelistor. Men badhuset borde anser jag vara prioriterat
Vi kan tacka vår regering att det går bra för Sverige och därmed att börsen fortsätter uppåt det ger god avkastning på Lidköpings placeringar och därmed extra pengar så att badhuset kan renoveras även om det inte lades pengar på det i investeringsbudgeten;)
Etiketter:
badhus,
FP Lidköping,
Investeringdbudget,
kapital,
kommuninvånare,
prioritera,
renovera
onsdag 5 januari 2011
Bolåne (bubbla)
Fler och fler pratar och skriver om en kommande bolånebubbla och som vanligt med ekonomi så är det förväntningar som sakteliga slår in och när de gör det så brukar det går fort.
Marknad och efterfrågan är bra för det styr priset. Det sätter priset efter dagens efterfrågan och räknar även in förväntad prisuppgång alt nedgång under hanterbar tid (vilket är olika beroende på "produkt")
Huspriserna går upp och har (vid få kortare undantag) alltid gjort det och det är inget som helst problem.
Det som är oroväckande är ifall huspriserna sjunker och husägare står med mer lån än de klarar av att betala. Så länge man kan sälja sitt hus och få loss pengar till del av lånen är det heller ingen fara (vem har sagt att man inte kan förlora pengar på husaffärer??) under förutsättning att man kan betala av kvarvarande lån via amorteringsplan.
Man måste titta på vad skillnaden i husaffär är idag och vad som ändrats de senaste 15 åren från tidigare. Jag vill kalla det boendekarriär starten.
Nuförtiden räknar ingen med att betala av sitt hus utan man förväntar sig prisstegring som kan plockas ut i form av nya lån till båt, bil m.m.i övervärdet på huset samt få en slant över när huset en gång säljes.
Med detta synsätt kan man därmed betala lite extra för ett hus eftersom man räknar med att det "växer" till sig och avkastar pengar till familjen på sikt.
Att förändra avdragsrätt för räntor och liknande styrinstrument förändrar inte synsättet utan kommer möjligen att sänka nivån en bit men därefter fortsätter priset uppåt igen med största säkerhet.
Förändrad attityd är enda sättet anser jag och det kan åstadkommas på några sätt.
Bankernas kapitaltäckning förändras så att lån ovanför 75% av husets värde upp till 100% har högre kapitaltäckningsbehov än under 75% (och över 100% räknas det som idag som utan säkerhet). Detta medför att bankens lånekostnader kommer att öka och därmed intresse för att låna ut ovanför denna gräns minskar ( och kostar mer).Vilket gör att jag som låntagare vill amortera ner för att nå de billigare lånen istället för att låna mer.
Om vi slutar att jämföra räntekostnad i media m.m (hur mycket dyrare blir ditt lån på 1000 kkr med 1% högre ränta osv) och istället pratar om risken med att ha lån utan säkerheter. Dvs prata om balansräkningen för en familj och inte enbart resultaträkningen.
Läs även Aftonbladet, SVD,DN
Marknad och efterfrågan är bra för det styr priset. Det sätter priset efter dagens efterfrågan och räknar även in förväntad prisuppgång alt nedgång under hanterbar tid (vilket är olika beroende på "produkt")
Huspriserna går upp och har (vid få kortare undantag) alltid gjort det och det är inget som helst problem.
Det som är oroväckande är ifall huspriserna sjunker och husägare står med mer lån än de klarar av att betala. Så länge man kan sälja sitt hus och få loss pengar till del av lånen är det heller ingen fara (vem har sagt att man inte kan förlora pengar på husaffärer??) under förutsättning att man kan betala av kvarvarande lån via amorteringsplan.
Man måste titta på vad skillnaden i husaffär är idag och vad som ändrats de senaste 15 åren från tidigare. Jag vill kalla det boendekarriär starten.
Nuförtiden räknar ingen med att betala av sitt hus utan man förväntar sig prisstegring som kan plockas ut i form av nya lån till båt, bil m.m.i övervärdet på huset samt få en slant över när huset en gång säljes.
Med detta synsätt kan man därmed betala lite extra för ett hus eftersom man räknar med att det "växer" till sig och avkastar pengar till familjen på sikt.
Att förändra avdragsrätt för räntor och liknande styrinstrument förändrar inte synsättet utan kommer möjligen att sänka nivån en bit men därefter fortsätter priset uppåt igen med största säkerhet.
Förändrad attityd är enda sättet anser jag och det kan åstadkommas på några sätt.
Bankernas kapitaltäckning förändras så att lån ovanför 75% av husets värde upp till 100% har högre kapitaltäckningsbehov än under 75% (och över 100% räknas det som idag som utan säkerhet). Detta medför att bankens lånekostnader kommer att öka och därmed intresse för att låna ut ovanför denna gräns minskar ( och kostar mer).Vilket gör att jag som låntagare vill amortera ner för att nå de billigare lånen istället för att låna mer.
Om vi slutar att jämföra räntekostnad i media m.m (hur mycket dyrare blir ditt lån på 1000 kkr med 1% högre ränta osv) och istället pratar om risken med att ha lån utan säkerheter. Dvs prata om balansräkningen för en familj och inte enbart resultaträkningen.
Läs även Aftonbladet, SVD,DN
Etiketter:
Bolånebubbla,
huspriser,
låneskulder,
räntekostnader
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)